Ortopeden, trötthet och många glädjespridare

Jag har verkligen fått en fantastisk sommar på många sätt, men nog hade den kunnat avslutats bättre...och då syftar jag inte på vädret...

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så var jag själv med barnen första veckan i augusti, då min man ställt upp som ledare på ett scoutriksläger. Där mot slutet av de 8 dagars långa lägret började jag verkligen se fram emot att min man skulle komma hem och jag erkänner; det var ganska mycket för att jag fr a längtade efter avlastning. Veckan hade varit god, men jag började bli väldigt trött. Vår söta son är en förnöjsam grabb, dagtid, men nattetid har han har varken varit särskild förnöjsam eller söt. Han har aldrig sovit bra på natten, utan har vaknat många gånger. Jag undrade dessutom varför det behövde vara just augusti månad som han valde att vakna mitt i natten, vända och vrida på sig och ligga vaken i över en timme.

Så kom äntligen min man hem....med ryggskott!! Dessutom inte vilket ryggskott som helst. Det ledde till akuta kramper, ambulans och en vecka inlagd på otropeden. Han är nu äntligen hemma och tack vare ett besök hos en massageteraupeut i förrgår och en sjukgymnast igår (där han fått mer hjälp än bara en massa starka mediciner) börjar det nu ljusna. Han kan dock fortfarande inte sitta, bara gå korta korta stunder för att sen gå och lägga sig igen och göra stretchövningar. Och såklart kan han inte lyfta vår son.
Så, det är fortfarande jag som sköter barnen och alla hushållssysslor här hemma.

Det har varit lärorika tre veckor på många sätt, det erkänner jag, men usch och fy så trött jag är. Och i förrgår bröt jag ihop, låg och storgrät på soffan och hyperventilerade. Just då var allting bara tungt. I natt fick jag så äntligen sova och det riktigt gott. Svärmor kom hit på kvällen och la barnen och jag lyckades somna redan klockan 19:00 och fick i natt 9 timmars sömn. Ohh så välkommet det var!!!!!! Och dessutom, hör och häpna, för första gången på 7 månader sov min son 7 timmar i sträck utan att vakna. Jag hoppas att hans jobbiga "varavakenmittinattenperioden" gått över. Man kan ju alltid hoppas!

Idag känns nu allt betydligt ljusare och lättare. Det är så sant som sagt: "Den utsövde är sällan pessimistisk!"
Jag fylldes dessutom idag av en enormt stor tacksamhet och just nu vill jag bara få nämna något av den tacksamhet jag känner; tacksamheten över att få vara omgiven av en stor underbar familj, fina vänner och grannar.

TACK

Tack Svärmor för att du på kort varsel kunde komma hit igår och lägga barnen så att jag fick sova. Tack Svåger och Svägerska för den stora välsignade lasagnen ni gjorde till oss, som räckte till många matlådor. Tack mor och far för att jag alltid kan ringa och gråta ut hos er och att ni snart kommer hit och hälsar på. Tack Farbror Simon och Jonatan för att skjuts och bärhjälp.
Och tack till grannarna: Anderssons för den goda äppelpajen och Gösta och Gerda för blommor & blåbärsbullar. Så fantastisk att vara omgiven av fina grannar.
Tack också till familjen Ahlstrand för att vår tjej (som är underbar men också mitt i 4-årstrotsen) fick komma och va hos er idag. Tack Lina för trädgårdshjälpen igår. Och tack till alla andra vänner som ber för oss,  sänder uppmuntrande ord och erbjuder hjälp.
Ni är alla sanna glädjespridare!!!


Blir inga bilder ikväll, men jag ville i alla fall få skriva några ord. Nu är det alldeles strax dax för läggning av barnen, sen så ska jag själv skynda mig i säng och hoppas på ännu en god natts sömn